Mitt nya Jag

Det är precis vad det gör när man ska bryta kontakten med den som verkligen betytt mest sista tiden...

Men jag orkar verkligen inte pendla i mitt humör jag är helt slut.. bara sover så fort jag kommer hem typ... och det är inte jag..

Jag har fått höra sista tiden men ser du inte vad som finns framför dig du har verkligen en toppen kille varför inte satsa... Ja varför ska jag inte göra det? Men jag känner bara sån stor rädsla för allt som har med mitt liv att göra just nu..

Jag verkligen älskar han eller det sättet som vi skriver på och att han finns där... Men vad händer när han inte gör det? Vi har skrivit med varandra varje dag sen vi började det... Men vad händer när han hittar någon någon som vill utveckla till mer än vänskap vart finns jag då? Jag är verkligen så rädd för att bli sårad och sviken på samma sätt som innan...

Vad händer om vi skulle ta ett steg till och sen funkar inte det skulle vi ha kvar denna fantastiska vänskapen som vi har nu? Jag är tveksam till det...

Sen att jag inte vågar satsa är flera anledningar:

* Han hade/har ett test eller nått på face som han gjorde en tid tillbaka och nått som verkligen har etsat sig fast är att han skulle aldrig vara ihop med en tjock/fet person och jag är det sen visst det finns olika syner på det men jag ser mig själv som tjock.. och det sitter i bakhuvudet.. vad händer när det kommer en snygg och smal tjej ska man återigen stå där som ett fån.. Nä det tänker jag inte så det är en orsak... visst chansen finns med vem som helst men här vet jag ju att han inte skulle vara tillsammans med en tjockis som jag..

* Han har gjort vissa saker som jag kan känna att han är för omogen för att vara den jag söker/behöver.. vad det är tänkte jag inte gå ut med så.. jag vet att han ångrar sig men vad gör det.. gjort är gjort.. Han gjorde mig väldigt besviken för jag trodde inte han skulle göra det...

* Han är ung och vill leva livet lite...

* Vi har pratat ganska intima saker och det skrämmer mig lite...

* Han är väldig social och framåt med att träffa nya människor....

Vi är helt enkelt för olika men samtidigt lika på vissa plan...

Men jag känner att jag är inte jag längre... Jag har aldrig varit den som är svartsjuk eller avundsjuk på någon.. men sista tiden så har det bara blivit mer..  Och det är inte jag att pendla mellan lycka och sen tårar... jag orkar inte... Då är det väl lika bra att bryta eller? jag vet ingenting längre... men det är fruktansvärt jobbigt just nu...

Men jag orkar inte vara den som är avundsjuk på att han hittar nya vänner och att tjejer kommer till han och umgås.. vi är ju inte ett par så han har rätt till vad han vill men det gör ont att veta även om det skulle göra ondare att inte han sa det.. Och jag fattar inte varför jag bryr mig.. för jag vill inte känna mer än vänskap... Och jag har försökt intala mig det att jag inte gör det.. Men kanske gör det ändå eftersom jag känner som jag gör? Svårt att förklara hur jag känner utan att det blir fel på nått sätt.. men jag älskar verkligen han eller våran vänskap för jag känner ingen attraktion utöver det... mer än till hans mage då som är grymt sexig men inte annars.. och där är det väl bara på vänskaps nivå eller?

Jag vet inte vad jag ska göra längre... orkar jag ha kontakt? ska jag bryta helt? vad ska jag göra?

jag vet ingenting längre... och ingen fattar.... är bra så trött.. så trött att jag många gånger denna vecka har funderat på om jag skulle få sladd i kurvan så kanske man slipper detta liv.... jag har varken tiden eller pengar till att bara sova och vara deprimerad... Är bara så trött på allt...


(Blev ingen vidare kontakt med pöjken i skåne heller)
'
Ha en underbar helg!!