Jag har varit en rätt så tillbaka dragen tjej. Jag har inte alltid varit det och jag vet inte när jag började dra mig tillbaka. Folk som känner mig sen innan har inte uppfattat mig som det. Sen träffade jag vad jag trodde var den stora kärleken och jag vet inte om det var nått som hände där. Men sista åren så drog jag mig mer och mer tillbaka, inte många vänner att umgås med. Jag låste in mig kändes som så här i efterhand. Jag pratade inte mkt utean förlitade mig på att min exman gjorde det och förr så hade det inte varit så. Jag var den som gärna stod i mitten och pratade med alla. Så när allt började strula så bröt jag ihop totalt, sov inte på nätterna, åt inte, fick ta sömntabletter, började gå och prata med en kurator m.m. Jag hade en underbar tur som hade jobb hela sommaren och dessa arbetskamrater som man hade, de var guldvärda när man ältade allt för dem så lyssnade de och fick en att känna sig stark. Utan dem i somras hade jag inte varit den jag är idag. De fick mig att inse att världen går inte under, utan vända all ilska, tårar, besvikelse till något positivt. Därav bestämde jag mig att ändras, jag ska vara den där öppna personen som jag vill och har varit.
Så därför tog jag mod till mig och har även börjat bugg och foxtrot och jag bara älskar det. Jag är så lycklig varje gång söndagen kommer och jag ska få dansa bugg framför allt. Det är så grymt kul!! Jag är inte något dansband fan men vad kul det är, verkligen att rekomendera.
Nu måste jag avsluta detta inlägg och bege mig till lite linedanceträning!
Ha det underbart!
/M
Annika
Underbart att du lyckats "ta dig upp"!
BRAVO!
Jag har själv tampats med panikångest/socialfobi mm i minst 20 år och vet vad du går/har gått igenom!
Hejja!! Kramar Ankmor på FL
1